Vad vill?
Inte lika uppgiven längre... eller?
Jag vet inte
Det har varit en bergochdalbana
Efter ett tag verkade det bli som innan igen, lite serious flirting alltså.
och jag fattade inget som vanligt i framtiden.
Stundtals har jag bara blivit besviken och undrat varför jag ens försöker intala mig att han tycker om mig
Andra stunder bannar jag mig för att jag inte tagit mer initiativ, eller tagit tillfällen i akt eller vad man kan uttrycka det som.
Ibland känns det som att han undviker mig, ibland som att han dröjer sig kvar med mig.
Men vilket är det vilket är det vilket är det?
Han är så himla bra. Jag är fortfarande i pladask-stadiet. Har inte lyckats kravla mig upp än. Tyvärr? Jag kan inte se något klart på grund av det.
Igår tog vi farväl på ett tag, jag åker iväg i några veckor.
Blev ett sånt där dröjande farväl. ingen viste riktigt vad vi skulle säga. Och precis när vi verkade komma en liten bit på vägen i kanske-uttryckta-känslor så avbryts vi såklart av två glada gossar.
Avbrutet.
Sen var de tvugna att åka och vi fick ingen mer chans att prata.
Så nära.
Klarhet... vill ha
Och nu till en otroligt ärlig tanke (ingen censur här inte, som jag skrev i första inlägget)
Jag är orolig för att han hinner hitta någon annan innan jag kommer tillbaka.
När jag kommer tillbaka om några vekor kommer jag bara vara i samma stad som honom i några dagar, sen åker jag igen. Och likadant igen.
Kommer han ge upp mig? Hinna hitta någon han faller pladask för? Någon som inte tvekar utan tar chansen när hon får den.
Grejen är att jag inte tvekat inom mig själv den här gången! Det enda jag tvekat för är om mina känslor är besvarade. Det är skrämmande.
En ängslig tanke, kanske i avundsjuk-stadiet. Men grejen är att om han hade varit min pojkvän hade jag absolut inte vait orolig. Han är en att lita på, men nu har vi inte lovat varandra något.
Lovar mig själv igen att inte tro att det ska gå vägen. Därifrån kan det bara gå uppför.
En månad... jag trodde aldrig jag skulle hinna tycka om någon så mycket efter bara en månad. Måste vara något att satsa på då... eller?
En vecka senare efter "fan"
VAfan nudå? Fram och tillbaka hela tiden!
Seriöst, såhär händelserikt som de senaste månaderan har inte mitt kärleksliv varit på länge.
Som sagt på "fan" så hade en person flickvän
mmm. Eller?
Under veckan som gått har annat uppdagats Eller?
Är jag bara dum i huvudet? Eller feg? Eller slampa? Måste i allafall få något sagt ur denne man, istället för rykten och antaganden.
Det vände i veckan, kändes så bra! Trodde allt var ett missförstånd. Att han faktiskt såg mig. Och det kändes så bra. Det kändes så bra. Jag tillät mig tro att det här kan utvecklas.
Men det var inte så. Eller?
Jag vet inte.
Men vill inte tillåta mig tro något. Vill inte tillåta mig att tro på att det kan lösa sig så lätt. Jag har svävat på moln, och blivit nedskjuten igen. Eller? JAG VILL VETA
Han är för bra för att vara sant. Och det var inte sant.
Gu va deprimerande. Hans skyldiga blick idag... gjorde att jag gick in på toaletten och grät.
Nu bryr jag mig inte hur mycket klag det blir på den här bloggen. Men det gör ont just nu. Mina vänner sa till mig i förrgår att det här verkar bra, han är för dig. Att jag för en gångs skull verkligen fallit pladask direkt, utan frågor. Utan funderingar. Det var bara bra. Jag har faktiskt aldrig fallit för någon så snabbt. Jag menar... två veckor! det är ingenting! Jag brukar ta några månader på mig innan jag lägger märke till att en kille har ett gulligt skratt, fina ögon eller whatever.
Men han var för bra för att vara sant.
Han hanterar det till och med för bra för att vara sant.
Även om det inte är svaret jag ville ha.
JÄVLAR
jag brukar inte svära
Det tar emot att svära
Men JÄVLAR
va jag inte vill att det här ska vara sant
Fan
Det var bra
Bästa sättet att sluta älta någon är att finna någon annan
och den här var bra
men fan i helvete
upptagen
glömde säga det eller?
Nu ger jag snart upp
Bara tomt hela tiden
ingen att dela med
trött på att ha tusen killkompisar men ingen som vill ha hela mig
man trodde ju att någon
någon
såg mig
om jag hade haft en pulsklocka på mig då jag fick reda på att har flickvän...
den skulle slå över maxpuls. Jag trodde jag skulle få hjärtattack.
