Tappad

VAfan nudå? Fram och tillbaka hela tiden!
Seriöst, såhär händelserikt som de senaste månaderan har inte mitt kärleksliv varit på länge.
Som sagt på "fan" så hade en person flickvän
mmm. Eller?
Under veckan som gått har annat uppdagats Eller?
Är jag bara dum i huvudet? Eller feg? Eller slampa? Måste i allafall få något sagt ur denne man, istället för rykten och antaganden.

Det vände i veckan, kändes så bra! Trodde allt var ett missförstånd. Att han faktiskt såg mig. Och det kändes så bra. Det kändes så bra. Jag tillät mig tro att det här kan utvecklas.
Men det var inte så. Eller?
Jag vet inte.
Men vill inte tillåta mig tro något. Vill inte tillåta mig att tro på att det kan lösa sig så lätt. Jag har svävat på moln, och blivit nedskjuten igen. Eller? JAG VILL VETA

Han är för bra för att vara sant. Och det var inte sant.
Gu va deprimerande. Hans skyldiga blick idag... gjorde att jag gick in på toaletten och grät.

Nu bryr jag mig inte hur mycket klag det blir på den här bloggen. Men det gör ont just nu. Mina vänner sa till mig i förrgår att det här verkar bra, han är för dig. Att jag för en gångs skull verkligen fallit pladask direkt, utan frågor. Utan funderingar. Det var bara bra. Jag har faktiskt aldrig fallit för någon så snabbt. Jag menar... två veckor! det är ingenting! Jag brukar ta några månader på mig innan jag lägger märke till att en kille har ett gulligt skratt, fina ögon eller whatever.
Men han var för bra för att vara sant.
Han hanterar det till och med för bra för att vara sant.
Även om det inte är svaret jag ville ha.

JÄVLAR
jag brukar inte svära
Det tar emot att svära
Men JÄVLAR
va jag inte vill att det här ska vara sant