återfall
Kommer inte lägga sig helt förrän jag hittar något annat.
Någon annan
Men som sagt: Det vill jag inte! Vill inte! Vill ha den här.
Men det har lagt sig! Enda anledningen till att jag skriver nu är att jag fått ett litet återfall. Detta på grund av att jag blev påminnd lite bryskt om vad jag inte kan få.
Men är jag inte duktig så säg? Säkert en månad sen jag skrev här sist.... ska kolla det sen. Alltså en månad sen jag kände att det var så illa att jag ville skriva av mig.
Och det är gött. Även om jag denna månad mycket väl vetat med mig att jag fortfarande vill ha honom. Att ifall han hör av sig kommer jag få hjärtslag och tralla runt på moln i fem dagar.
Men skillnaden är att jag inte förväntat mig något nu. Jag har nästan... nästan... nästan förlikat mig med tanken på att jag inte kommer att höra av honom på ett antal veckor.
Sen, när jag kommer tillbaka i sommar så kan jag ta skiten då. Väntan, undran och kvalen i ifall jag ska höra av mig eller om det är kört. Men just nu kan jag inte göra mer. Bollen ligger hos honom.
Jag är såklart lessen över att han inte bollar med mig mer men som sagt. Jag kan inte göra mer utan att bli patetisk.
Men det finns ju en anledning till att jag idag känner för att skriva av mig. Och det är för att jag känner mig just patetisk. Jag har ju hittat någon som jag faktiskt kan tänka mig. Nu snackar vi kanske inte Han med strt H, då låter ajg ännu mer patetisk eftersom vi inte kännt varandra så länge... men det skulle definitivt kunna vara något sådant. Jag var dö-kär.... ÄR dökär när jag tänker på det, när jag tänker på vad jag blev attraherad av.
Det är inte nyttigt att älta det. Men jag vill inte lämna det! Vill inte vill inte.
Han skickade ett "facebookmeddelande" på min födelsedag. Jag svarade. Han har inte svarat tillbaka. BLÄ! Så där kom mitt återfall. När jag överhuvudtaget blev påminnd av hans existens.
Varför!? Vad gick snett? Det kändes så HIMLA bra den där dagen. Så BRA! Jag tänkte till och med på det: "Hur kan det gå såhär lätt? Det kan inte gå såhär bra!" Så rätt så rätt. Lura aldrig dig själv att tro att något ska gå lätt.
Någon annan
Men som sagt: Det vill jag inte! Vill inte! Vill ha den här.
Men det har lagt sig! Enda anledningen till att jag skriver nu är att jag fått ett litet återfall. Detta på grund av att jag blev påminnd lite bryskt om vad jag inte kan få.
Men är jag inte duktig så säg? Säkert en månad sen jag skrev här sist.... ska kolla det sen. Alltså en månad sen jag kände att det var så illa att jag ville skriva av mig.
Och det är gött. Även om jag denna månad mycket väl vetat med mig att jag fortfarande vill ha honom. Att ifall han hör av sig kommer jag få hjärtslag och tralla runt på moln i fem dagar.
Men skillnaden är att jag inte förväntat mig något nu. Jag har nästan... nästan... nästan förlikat mig med tanken på att jag inte kommer att höra av honom på ett antal veckor.
Sen, när jag kommer tillbaka i sommar så kan jag ta skiten då. Väntan, undran och kvalen i ifall jag ska höra av mig eller om det är kört. Men just nu kan jag inte göra mer. Bollen ligger hos honom.
Jag är såklart lessen över att han inte bollar med mig mer men som sagt. Jag kan inte göra mer utan att bli patetisk.
Men det finns ju en anledning till att jag idag känner för att skriva av mig. Och det är för att jag känner mig just patetisk. Jag har ju hittat någon som jag faktiskt kan tänka mig. Nu snackar vi kanske inte Han med strt H, då låter ajg ännu mer patetisk eftersom vi inte kännt varandra så länge... men det skulle definitivt kunna vara något sådant. Jag var dö-kär.... ÄR dökär när jag tänker på det, när jag tänker på vad jag blev attraherad av.
Det är inte nyttigt att älta det. Men jag vill inte lämna det! Vill inte vill inte.
Han skickade ett "facebookmeddelande" på min födelsedag. Jag svarade. Han har inte svarat tillbaka. BLÄ! Så där kom mitt återfall. När jag överhuvudtaget blev påminnd av hans existens.
Varför!? Vad gick snett? Det kändes så HIMLA bra den där dagen. Så BRA! Jag tänkte till och med på det: "Hur kan det gå såhär lätt? Det kan inte gå såhär bra!" Så rätt så rätt. Lura aldrig dig själv att tro att något ska gå lätt.
Kommentarer
Trackback
